Omgång 1: HV71 - Djurgården

HV71 ställde upp inför sin mest speciella och känsloladdade premiär i historien och egentligen var det inte någon som visste hur spelare, publik eller motståndare skulle reagera på kvällen.

Många timmar låg bakom det läktararrangemang som prydde läktaren igår. En stor eloge till alla er som tillbringar dag och natt för att få tifona att gå runt. Under den tysta minuten till minne av Stefan Liv vecklades en banderoll ut med texten "alltid saknad, aldrig glömd" som har blivit orden som kännetecknar den tragiska händelsen vi alla ställdes inför förra veckan. Bredvid banderollen kom även en bild på Stefan upp.

På sittplats var det mosaik som formade "Stefan Liv" i svart och vitt över båda långsidorna. Stilrent, vackert och väldigt värdigt. Känslan av att ha tifo i en tyst arena var speciell, men fin.

Dessutom: Utanför arenan, innan matchen, under matchen och efter matchen hyllade Järnkaminerna och övriga tillresta Djurgårdssupportrar vår hjälte Stefan Liv på något av de finaste sätten jag varit med om. Banderoll, sånger och blomsterkransar till minnesplatsen. Dessutom skänkte Djurgården Hockey 50 000 till Stefan Livs nyinstiftade minnesfond. "Människoliv är större är större än lagtillhörighet" var Djurgårdarnas paroll under aftonen och de förtjänar oerhört mycket cred för sitt agerande.

Annars då? Jo, jag påmindes direkt om hur det känns att leva mellan ständigt hopp och förtvivlan, hur man blir en annan människa under säsong och varför man älskar den här sporten och den här föreningen. Allt blir lite bättre under hockeysäsong och nu har 54 seriematcher kvar - Underbart!

HV71 har i år valt att slopa matchprogramen som jag förstod det och enbart använda "klappor". Ett fruktansvärt beslut enligt mig. Jag VET att Kinnarps publik är väldigt kapabel till att skapa stämning utan en leksak att klappa händerna med. Powerbreak och "klappor" - rena NHL-fasoner som påminner om "Blue Bulls"-perioden. Usch och fy.

Hade vi vunnit matchen igår hade det varit en perfekt afton trots allt. Hyllningarna till Liv från två supporterskaror kommer sitta kvar länge och som en klok man skrev på HV71´s forum: "15/9 - 2011 är en dag som kommer kommas ihåg som en dag av kärlek i svensk hockey." Dessutom plus för den goda stämningen det var i arenan. Jag tror och hoppas att North Bank Supporters kommer höja sig den här säsongen.

Alltid saknad - aldrig glömd.

Bild: Expressen

Bild: Aftonbladet

Elitseriepremiär - 1 dag kvar...

Nästa steg

Jag skrev ett inlägg häromdagen som enbart byggde på sorg och smärta. Vi har efter det fått uppleva någonting i Kinnarps Arena som var värdigt och vackert, men också något vi aldrig vill uppleva igen. Saknaden efter nummer ett, Stefan Liv, kommer aldrig ta slut - men han kommer ALLTID leva vidare som en stor legend.

Jag skrev i inlägget att jag inte vet vad som händer nu med ny blogg, med nya inlägg och hur vi laddar för den kommande elitseriepremiären. Men under dagen har HV71 bland annat gått ut med att man från och med nu koncentrerar sig för elitseriepremiären och inte ger intervjuer om vad som hänt. Vi sörjer alla Stefan, och kommer göra det under en lång tid, men han hade velat att HV71 kör över Djurgården i premiären.

Spelare och ledare är alltså fast beslutna om att gå vidare mot elitserien 2011/2012. Och varför skulle då inte vi supportrar göra det? Ska man hitta någon ljuspunkt efter allt som har hänt så är det att alla vi inom HV71 - styrelse, spelare, ledare, personal och supportrar går ur allting som en familj. Vi är HV71-familjen och vi står starkare tillsammans än någonsin!

På torsdag spelar vi en den mest speciella premiärmatchen någonsin. Vi spelar den dessutom i Stefan Livs ära.  Vi kommer hålla en tyst minut och vi kommer hylla nummer 1 med ett tifo. Efter det kommer spelarna spela med nummer 1 på tröjan och göra allt vad som står i deras makt för att göra Stefan stolt - var han än befinner sig. Vi supportrar har samma uppgift på läktaren - att lyfta fram laget och föreningen under 60 minuter i den första matchen, och fortsätta så under hela säsongen. Vi gör det för Stefan Liv!

Bär din halsduk med ära på torsdag och kliv upp till arenan med stolthet innanför bröstet. Slit ut dina stämband genom att sjunga för klubben vi alla är en del utav!  Vi är HV71 och INGENTING kan rubba oss från att kämpa till oss ytterligare ett SM-guld.

Vi älskar Stefan Liv - Vi älskar HV71! NU KÖR VI! 3 dagar kvar…

HV71, hockeyvärlden, finestjkpg och alla HV-supportrar har djup sorg.

Den senaste månaden har jag, till och från, fixat med en ny blogg åt finestjkpg.se. Min tanke var att nu, innan helgen, få upp sidan på nätet inför HV-dagen och börja producera inlägg igen.

Men i onsdags den 7 september hände det overkliga. Vi blev av med vår största ikon genom tiderna i HV71 genom en tragisk olycka och det där med ny sida åt oss blev plötsligt det mest oviktiga i världen. Luften gick ur oss och hela Jönköping.

Vi hade en stundande elitseriepremiär som vi började organisera inför med bortareseplanering och allt annat man brukar tänka på den här tiden på året. Men alla de tankarna byttes ut mot tankar på Stefan Liv, hans bror och mamma, hans fru och två små barn. Vi sörjer, Jönköping sörjer och alla i HV71-familjen sörjer.

Det är vackert att se hur hockeyvärlden sluter upp bakom Stefan Liv. Vi har mottagit flera hälsningar från olika supportergrupper i Sverige med tankar och kondoleanser. Grupper vi aldrig skulle prata snällt med annars. Plötsligt blir ishockeyn oviktig och man sluts upp bakom en stad, ett lag och en familj i sorg. Tusentals och åter tusentals har besökt minnesplatsen vid Kinnarps Arena för att tända ljus, hänga upp en halsduk eller lägga dit blommor. Det är sorgligt men vackert att se hur hela staden fylls av värme.

Stefan Liv blev en av de största, om inte DEN största i HV71. Som supporter minns man honom som 100 procent godhjärtat, aldrig större än gemene supporter och han tog sig ALLTID tid för hyllningar eller en pratstund. Vi kommer sakna allt med Stefan - och han kommer leva vidare som den legend han förtjänar att vara.

Minnena med Stefan är alla fantastiska. Jag minns hans första match mot Luleå i Rosenlundshallen, North Bank Supporters - då på den västra kortsidan - skanderade för första gången "Steeeeefan Liiiiiv, Stefan Liiiiv", en melodi man nynnat på flera gånger sen dess. Vi minns SM-guldet 2004 när Stefan, som var helt fenomenal lät sin yngre bror lyfta bucklan med förklaringen att guldet var lika mycket hans. Vi minns "det är dags att gå hem nu" på Hovrättstorget. Vi minns glädjen i Jönköpingssonens ögon efter varje guld. HV71 var hans klubb och han har flera gånger uttryckt klart och tydligt att när han spelar i Sverige - då spelar han i HV71.

Hur det blir med kommande inlägg om elitseriestart och bortaresor får vi se. Vi får också se hur det blir med en ny sida åt finestjkpg.se. Just nu finns det så mycket annat att tänka på i Hockeysverige och i Jönköping, men vi påminner om minnesceremonin på lördag och elitseriepremiären på torsdag. Läs mer på hv71.se.

Supportrarna har alltid älskat Stefan Liv, och vi kommer alltid göra det. Vila i frid, vår gigant!

ALLTID SAKNAD - ALDRIG GLÖMD!